Uppföljning
06 November 2016 - 15:52
Jag har inte gått upp alla kilon igen. Inte ett enda faktiskt. Jag har ätit mycket ibland, men inte så hemskt onyttigt. Jag har inte tränat så mycket heller. Jag får se upp? Jag balanserar på slak lina. Men jag kan se att jag har gått ner i vikt, jag kan känna att framför allt mina ben har blivit hårdare; jag känner mig starkare, och jag har inget riktigt sötsug. Det är bra. Jag måste kunna se att jag har gjort något bra. Utan att få för mig att fira med hetsätning... Jag försöker vara förnuftig. Det är inte min starka sida.
Min nya läkare har gett mig diagnosen emotionellt instabil personlighetsstörning. Han har berättat att det brukar krävas terapi, men fått mig att börja med att prova en ny medicin istället. Ett antipsykotika som gjorde mig helt utslagen. Väldigt effektivt mot ångest, men det är svårt att klara av att vakna morgonen efter(man tar den på kvällen) och jag är rädd att min chef ska se hur simmiga mina ögon är. Så jag har bara tagit den ett par gånger. Jag vet inte vad han ska säga vid nästa träff. Är rädd att även han ska be mig skärpa mig, växa upp.
Jag vet inte hur jag skulle kunna bli hjälpt, hur jag skulle kunna bli bra. Jag kan inte se det. Kanske borde jag faktiskt bara sluta gnälla och växa upp.
Min nya läkare har gett mig diagnosen emotionellt instabil personlighetsstörning. Han har berättat att det brukar krävas terapi, men fått mig att börja med att prova en ny medicin istället. Ett antipsykotika som gjorde mig helt utslagen. Väldigt effektivt mot ångest, men det är svårt att klara av att vakna morgonen efter(man tar den på kvällen) och jag är rädd att min chef ska se hur simmiga mina ögon är. Så jag har bara tagit den ett par gånger. Jag vet inte vad han ska säga vid nästa träff. Är rädd att även han ska be mig skärpa mig, växa upp.
Jag vet inte hur jag skulle kunna bli hjälpt, hur jag skulle kunna bli bra. Jag kan inte se det. Kanske borde jag faktiskt bara sluta gnälla och växa upp.
