Jag vill springa härifrån och aldrig komma tillbaka igen m
27 Januari 2016 - 15:08
Jag gömmer mig på toaletten och försöker låta bli att gråta. Omvärlden är för påtaglig. Det kliar över hela kroppen. Jag vill inte vara kvar här. Jag vill gå hem och aldrig mer komma tillbaka.
Människor. Kollegor. Utanförskap. Värdelösheten. Min existens är helt meningslös. Alla andra är involverade i olika saker som jag bara kan fantisera om. Jag sitter vid mitt skrivbord och är värdelös.
Jag borde vara så jävla glad och tacksam som har fått ett tillsvidarejobb med helt okej lön, men jag längtar bara bort.
Det var inte det här jag ville, det här jag hade föreställt mig. Och jag har väl inte så höga krav? Men meningslösheten och utanförskapet och att jag känner mig så fullständigt värdelös.
Och jag vill inte. Jag vill inte utveckla verksamheten. Jag vill inte hålla föredrag. Hur ska jag ens kunna?
Och jag känner mig så jävla ensam. Särbo. Jag särbor med glassförpackningarna som sällskap. Om han inte kommer hit till helgen så dör jag?
