Med en dysfunktionell hjärna är det omöjligt att göra rätt?
Jag ville verkligen inte stanna hemma hela helgen. Så jag bestämde mig för att återigen besöka min kära syster. Det var skönt att åka iväg men sedan jag kommit hit har jag mestadels längtat hem igen. Vilket är absurt eftersom tanken på att vara ensam med alla tankar hela helgen kändes omöjlig. Kanske är det att jag känner frustration över att sju-åtta timmar av helgen försvinner genom restid, stressen över att det snart är måndag igen och jag känner mig verkligen inte utvilad. Hur ska jag hinna det, och jag behöver laga matlådor inför veckan och då får jag göra det imorgon kväll vilket känns lite stressigt.
Och så är det maten. Den senaste veckan har jag inte ätit några sötsaker. Vilket jag är otroligt stolt över eftersom det är min huvudsakliga copingstrategi och jag nu mått sämre än på mycket länge. Men visst, jag har också känt en aptitminskning så lite har jag fått gratis. Men idag är det lördag och jag tänkte äta lördagsgodis som en frisk person. Men självklart köpte jag för mycket, och självklart fortsatte jag att äta även sedan magen börjat krampa. Det gör så ont! Och jag övervägde på fullt allvar att spy men övergav den tanken ganska snabbt. Men vilket otroligt starkt självhat. Sådant som jag inte känt på länge. Nu har det lättat men jag känner mig fortfarande väldigt äcklig.
Att jag ätit friskt den senaste veckan har alltså förstärkt mina sjuka tankar. Så hur sjutton ska jag kunna göra rätt? Kanske borde jag acceptera att sötsaker får mig att må dåligt och undvika det en tid. Eller åtminstone sådana mängder rent socker...
