Naiva och världsfrånvända förhoppningar
12 April 2016 - 22:23
Jag spricker i sömmarna. Magen värker och maten hotar med att tränga upp genom strupen. Men jag får ju inte spy. Det är heller ingen lösning. Det finns ingen lösning. Jag är fast i detta. Inatt kommer jag förmodligen vakna av att jag spyr ofrivilligt och imorgon kommer jag vara mer svullen än vanligt och ha halsbränna.
Det är inga större problem att ständigt vara en besvikelse för mig själv, för då får jag in vanan att förtränga och stänga av.
Men nu. Jag kände mig så peppad i söndags och igår åt jag regelbundet och rimliga måltider och inget socker och gick en lång promenad. Under förmiddagen idag höll det i sig, jag kände mig nöjd med mig själv och tänkte att jag visserligen precis börjat men ändå är på god väg. Och så dök en vän oväntat upp och vi fikade. Och efter det skulle jag handla och jag hade ju redan ätit socker ändå och även fast hon sa att hon inte ville ha glass så kunde hon ju ångra sig och det var ju extrapris dessutom.
Så jag köpte fyra ben & jerrys och jag har ätit tre av dem. Det var bara den första som var god, sedan var det rent tvång. Tvång att rensa ut. Tvång att bli av med, bli färdig med. Och nu har jag i alla fall en kvar men jag tror att jag ska ta ut den ur frysen och låta den tina sönder för annars kommer väl detta bara att fortsätta.
Det gör så ont. Jag känner ett sådant overkligt hat och en sådan hopplöshet och jag vill så gärna spy eller åtminstone skära i mig. Det finns ingen utväg. Jag måste leva kvar i det här och stå ut och vänta ut och sedan samla kraft någonstans ifrån för att börja om. Jag känner mig så krossad och naiv. Givetvis är det inte så enkelt att bryta upp och ändra om, men jag kände mig så hoppfull. Det var som att en oskyldig sida i mig tog över, glad och full av självförtroende och så himla peppad.
Nu vill jag radera gårdagen för det gör ont att landa på marken när man precis har befunnit sig högt upp i skyn.
