mykenes.blogg.se

Den tunga känsla jag gav uttryck för i mitt senaste inlägg följde med mig in i ledigheten. Sliten och berövad på flera nätters sömn blev jag sådär hopplöst skör och började gråta för alla möjliga småsaker. Magen vred sig av ångesten och jag åt som en liten gris i försök att döva alla jobbiga känslor...

Men sedan blev det dags att umgås med kollegorna och det var inte alls så läskigt som jag föreställt mig. Det hjälpte förstås att vi intog alkohol. Jag blev lite lagom full, det kändes skönt. Lagom är ingenting jag är särskilt bra på, jag brukar dricka väldigt snabbt och aldrig riktigt få nog. Men lagom blev det, och jag har inte ens haft någon bakisångest idag. HELT OTROLIGT. Jag som jämt känner mig mer eller mindre självmordsbenägen dagen efter. Det hjälpte nog att jag somnade om på morgonen och sov till fem på eftermiddagen. Så otroligt skönt i alla fall.

Det faktum att jag överlevde umgänget med kollegorna gör också att jag känner mig aningens mer självsäker inför morgondagens möte med klassisarna. Jag har en större tilltro till min förmåga att vara social. Och om det går kasst så kan jag trösta mig med att jag åtminstone klarade av att umgås med kollegorna.