Kärlek när den är bra
19 December 2015 - 09:42
Det var inte alls så hemskt som jag föreställt mig att klä av mig och ligga med min man. Han är fortfarande väldigt attraherad av mig, trots att jag blivit så stor. Men tack och lov ändå för vintermörkret. Jag tvivlar på att jag hade klarat av att ligga i fullt dagsljus. Ryser lite av tanken.
Det är så märkligt att ha honom här. Fantastiskt, men väldigt konstigt. Jag vill helst kramas hela tiden men bara att ha honom närvarande gör mig liksom lugn(fastän uppspelt) och trygg. I förrgår när han kom var det stört omöjligt att somna, men Igårkväll gjorde jag det med ett leende på läpparna.
Ironiskt nog känner jag en större motivation till att försöka få till lite socialt umgänge med andra människor. Jag borde ju ha mindre behov av det nu när han är här, men det är som att jag äntligen känner mig lite levande och orkar ta tag i saker igen. Känner mig motiverad att kämpa för ett bättre liv.
Jag vet inte. Jag vet inte hur mycket jag orkar. Men en liten gnutta ny livsenergi gror trots allt i mig.
