mykenes.blogg.se

Jag skakar av oro. Tyvärr har jag körkort. Tyvärr vet schemaansvarig om det. Tyvärr accepterade jag att hoppa in för sjuk kollega på annan ort. Tyvärr är förbindelserna riktigt dåliga. Så pass att det vore orimligt att åka kollektivt. Så jag har bokat vår poolbil. Jag har inte kört bil sedan i somras, förutom en gång i oktober och då gick det riktigt dåligt. Det kändes vidrigt och hemskt och läskigt. 

Och bilen är stor och jag är dålig på att bedöma avstånd och har två gånger backat in i saker på parkeringar. Visserligen har jag vid båda tillfällena haft stark ångest(på mitt förra jobb), men ändå. Jag ska köra från denna lilla stad till en mindre ort och tillbaka. Väl där går nog bra, det finns nog gott om utrymme att parkera. Och när jag kommer tillbaka hit så kommer det att vara helt tomt på parkeringen. Men när jag ska åka iväg, då måste jag klämma mig ut mellan två andra bilar och det skrämmer mig. Det skrämmer mig vansinnigt mycket. Jag måste försöka slappna av så att jag inte glömmer saker(jag glömde titta bakåt de två gångerna då jag backade in i saker).

Jag känner mig helt yr. Överväldigad. Helgen var kaos. Idag blir det jobb från halv åtta till halv åtta. På fredag ska jag till pappa(vilket känns som en prövning). Jag ska köra bil idag och jobba ensam på en plats där jag aldrig varit förut. Jag vill få vila. Samtidigt är det i vilan tankarna smyger sig på. Sysselsättning är förmodligen det bästa, även om det är svårt att fokusera.