Igen, igen och igen
28 November 2015 - 23:43
Det ligger fullt av tomma förpackningar omkring mig. Kladd och smulor överallt. I papperskorgen ligger det som inte fick plats, som jag slitit ur oöppnade förpackningar så att det blandas med resten av skräpet. I ett försök att hindra mig själv från att äta upp det sedan.
Sedan när svullnaden och illamåendet lagt sig. Sedan när det inte längre känns som att jag kommer att sprängas vilken sekund som helst.
Det gör så ont att behålla hetsen i magen.
Jag känner inte igen mig i spegeln. Det finns ingen ansiktsform längre. Återigen är mitt huvud blott en rund boll.
I vintras och våras gick jag ner 25 kilo. Nu har jag jobbat mig upp 20 av dem igen. Huden spricker upp på nya ställen. Som om jag inte vore tillräckligt randig redan. Snart finns ingen yta som saknar märken. Ilskna lilaröda streck breder ut sig.
Trosor som spricker i sömmarna när jag tar dem på mig. Tröjor vars ärmar inte längre täcker överarmarna. Byxor som inte når om låren. Behåar som skär in i fettet. Knän som gör ont när jag går. Fötter som värker när jag kliver upp om morgnarna.
Alla de som applåderade den senaste viktminskningen, som ser uppgivet på mig nu. Mamma som ser ledsen ut när jag äter upp resterna av min födelsedagstårta. Skammen när jag klär av mig inför min pojkvän efter att vi inte har setts på en månad och det är alldeles uppenbart att jag har blivit större.
Förnedringen.
