Jag vill inte vara här
10 Mars 2016 - 13:51
Plötsligt blev det så svårt. Jag har gjort ärenden innan jobbet och svettats floder och nu sitter jag på mitt kontor och fryser. Och känner mig äcklig. Och jag är fortfarande rödprickig i hela ansiktet. Det ser helt vansinnigt ut. Som om jag fått en allergisk reaktion på en salva.
På vägen in blev jag presenterad för två nya ansikten. Min yrkesroll nämndes och jag svarade inte ens när okänd person hurtigt utropade att det lät spännande. Jag orkar inte att ännu en gång prata entusiastiskt om mitt jobb och försöka få mina tråkiga arbetsuppgifter att låta intressanta. Det är tråkigt och jobbigt och ångestframkallande och jag vill verkligen bara bli kvitt det.
När jag fick det här jobbet blev jag överlycklig. Arbetsbeskrivningen var vag och jag insåg inte vad det var jag gav mig in på(jag hade dock sökt och tackat ja till tjänsten oavsett eftersom jag började bli desperat). Efter att jag börjat visade det sig snart att det är meningen att hälften av min tid ska gå åt det jag vill jobba med och utbildat mig för(A), och hälften rör någonting helt annat som jag inte alls vill hålla på med(B). Och det är väl okej, att inte älska alla sina arbetsuppgifter. Men så har jag för lite att göra inom både A och B. Vilket får mig att känna mig överflödig och värdelös.
Det värsta är att jag inte har några egentliga ansvarsområden inom A. Utöver golvtiden - som är gemensam för alla - så har jag endast några mindre viktiga uppgifter som jag delvis har tiggt mig till. Även de som saknar högskoleutbildning har mer ansvarsuppgifter än jag även om de framför allt är praktiska. Jag skulle gärna ägna mig åt det praktiska inom A. Eftersom jag saknar ansvarsområden inom A så blir jag per automatik definierad som B, en roll som jag inte alls vill ha.
Och jag är tacksam för tillsvidaretjänst och en (enligt mina mått mätt) bra lön och trevliga kollegor. Men det tär på mig att känna mig värdelös och det känns så tråkigt att jag läst i flera år för att få utöva mitt drömjobb och nu sitter jag här och är B personifierad. Och jag måste stanna här minst ett halvår till för att det inte ska se dåligt ut i CV:t och för att chefen ska ge mig goda referenser snarare än att bli irriterad på mig för att jag så tydligt utnyttjar denna tjänst som en språngbräda. Jag har dessutom en kollega som berättat att han sökt sig härifrån under flera års tid, och han är mer meriterad än jag, så det får mig att se ganska mörkt på möjligheten att ta mig härifrån.
Och jag har ju bra kollegor. Jag är livrädd för en av dem, men i övrigt tycker jag i princip om alla. Det är ett fint klimat här och jag har kommit in i gruppen. Det vill jag ju inte förlora. Dåliga kollegor kan ju göra jobbet helt outhärdligt.
Det finns ett jobb med samma arbetsgivare som min nuvarande som snart blir ledigt, och det består i A, men det innefattar mycket ensamarbete och utan mina kollegor blir jag så väldigt ensam här. Dessutom vill nog chefen hellre behålla mig där jag är för att slippa introducera någon ny i B. Jag vågar knappt fråga. Av rädsla för att väcka hennes ogillande. Och jag vill ju inte ens jobba i närheten här i längden. Jag vill leva tillsammans med den jag älskar, det borde inte vara för mycket begärt.
När jag fick det här jobbet blev jag överlycklig. Arbetsbeskrivningen var vag och jag insåg inte vad det var jag gav mig in på(jag hade dock sökt och tackat ja till tjänsten oavsett eftersom jag började bli desperat). Efter att jag börjat visade det sig snart att det är meningen att hälften av min tid ska gå åt det jag vill jobba med och utbildat mig för(A), och hälften rör någonting helt annat som jag inte alls vill hålla på med(B). Och det är väl okej, att inte älska alla sina arbetsuppgifter. Men så har jag för lite att göra inom både A och B. Vilket får mig att känna mig överflödig och värdelös.
Det värsta är att jag inte har några egentliga ansvarsområden inom A. Utöver golvtiden - som är gemensam för alla - så har jag endast några mindre viktiga uppgifter som jag delvis har tiggt mig till. Även de som saknar högskoleutbildning har mer ansvarsuppgifter än jag även om de framför allt är praktiska. Jag skulle gärna ägna mig åt det praktiska inom A. Eftersom jag saknar ansvarsområden inom A så blir jag per automatik definierad som B, en roll som jag inte alls vill ha.
Och jag är tacksam för tillsvidaretjänst och en (enligt mina mått mätt) bra lön och trevliga kollegor. Men det tär på mig att känna mig värdelös och det känns så tråkigt att jag läst i flera år för att få utöva mitt drömjobb och nu sitter jag här och är B personifierad. Och jag måste stanna här minst ett halvår till för att det inte ska se dåligt ut i CV:t och för att chefen ska ge mig goda referenser snarare än att bli irriterad på mig för att jag så tydligt utnyttjar denna tjänst som en språngbräda. Jag har dessutom en kollega som berättat att han sökt sig härifrån under flera års tid, och han är mer meriterad än jag, så det får mig att se ganska mörkt på möjligheten att ta mig härifrån.
Och jag har ju bra kollegor. Jag är livrädd för en av dem, men i övrigt tycker jag i princip om alla. Det är ett fint klimat här och jag har kommit in i gruppen. Det vill jag ju inte förlora. Dåliga kollegor kan ju göra jobbet helt outhärdligt.
Det finns ett jobb med samma arbetsgivare som min nuvarande som snart blir ledigt, och det består i A, men det innefattar mycket ensamarbete och utan mina kollegor blir jag så väldigt ensam här. Dessutom vill nog chefen hellre behålla mig där jag är för att slippa introducera någon ny i B. Jag vågar knappt fråga. Av rädsla för att väcka hennes ogillande. Och jag vill ju inte ens jobba i närheten här i längden. Jag vill leva tillsammans med den jag älskar, det borde inte vara för mycket begärt.
Kommentarer
