Om en människa som är som ett gift
05 Juni 2016 - 10:43
Min pappa. Jag vet inte om han är arg på mig. Jag har försökt ringa. Bara en gång dock, jag bävar inför vad han ska säga.
Min mamma har gjort en anmälan till socialen om hur pappas exfru tar hand om deras gemensamma barn, delvis med utgångspunkt i vad jag har berättat, och eftersom exfrun alltid har haft min far lindad runt sitt lillfinger så skulle det inte förvåna mig om hon nu -återigen - har vänt min far mot mig.
Min pappas ex är den mest manipulativa, elaka och hänsynslösa människa jag någonsin haft oturen att träffa på. Hon har styrt min pappa med järnhand, bestämt allting över huvudet på honom, utnyttjat honom ekonomiskt(det rör sig om stora summor) och varit patologiskt otrogen. Under min barndom var hon en spännande extramamma, men efter att hon fick sitt eget barn stötte hon bort mig. Hon gick från att vara kärleksfull mot mig till att ignorera mig, förklara att hon var likgiltig inför mig("nejdå jag hatar dig inte, jag känner ingenting för dig") och förbjuda mig från att hälsa på. Min pappa accepterade det.
Pappas exfru har nu hittat en ny man. Och tydligen är hon svartsjuk på dennes gamla liv, för hon har hotat den nya mannens ex och bland annat uppmanat henne att skjuta sig eftersom hon "inte förtjänar att leva". Den nya mannens exfru tog kontakt med min mamma för att få stöd eftersom hon tänkte att mamma kanske också blivit utsatt för hot. Hon berättade också att hennes son uttryckt en oro för att pappas och hans exfrus dotter inte har det bra, vilket fick min mamma att göra en anmälan. Jag har tidigare vittnat om att pappas ex ställer orimliga krav på sin dotter. Jag har trott eller hoppats att min lillasyster ändå har det ganska bra nu och framför allt inte kunnat peka på något specifikt som visar på motsatsen, men i och med detta nya vittnesmål så var det nog rimligt att göra en anmälan.
Det ställs orimliga krav på min lillasyster, det är mest det. När hon gick i lågstadiet tvingades hon lämna sin skola inom gångavstånd och istället pendla flera mil om dagen för att gå på Engelska skolan, som har mer status. En gång hörde jag mamman fråga syster hur hon hade tänkt lära sig engelska innan skolan började. Det var ju bäst för henne(syster) att hon passade på att träna, för hur hade hon annars tänkt att hon skulle klara sig? Det ansvaret lade hon alltså på det lågstadiebarn som hon valt att slita ifrån sin dåvarande skola och kompisarna där.
Sedan syster var fyra år gammal tvingas hon spela ett instrument hon inte vill, och sedan några år tillbaka spelar hon en sport som mamman valt åt henne, eftersom också den sporten innebär status. Min syster är knappast ensam om att drillas för hårt av sina föräldrar, men det verkar som att allt hon gör är sådant som mamman valt ut åt henne och pappa har uttryckt en oro för att hon aldrig får vila. En trettonåring!
Pappa har brukat höra av sig ofta sedan skilsmässan, men nu har det varit tyst. Har exhustrun vänt honom mot mig?
Jag orkar inte ens tänka på det mer. Människors dumhet upphör aldrig att förvåna mig.
Kommentarer
