Obetydlig
06 Juni 2016 - 00:13
Han ville inte träffa mig den här helgen eftersom han varit här i veckan. Och jag som trodde att vi ville umgås så mycket som möjligt med varandra. Tre dagars ledighet, långhelg.
Jag hade kunnat vara hos honom, istället klättrar jag på väggarna och försöker svälja paniken av att vara helt ensam. En dag utan att prata med någon. Två. Tre.
Amorös har inte hört av sig. Och inte pappa.
Det är som att jag tappat mitt värde. Jag är inte värd att lägga tid på. Det finns annat, andra.
Jag vet inte vad jag har gjort för fel.
Jag vill kräkas och skära och bränna mig.
Det spelar ingen roll att jag har slutat. Vad tjänar det till? Ärren kommer ändå aldrig att försvinna.
Jag måste ha långärmat och långbyxor och på jobbet har det varit 29 grader. Jag har femtio kilos övervikt. Kläderna som klibbar fast mot huden, svetten som rinner. Känner mig så otroligt äcklig.
Äcklig, värdelös, menlös.
Allt känns meningslöst.
Kommentarer
