mykenes.blogg.se

När jag kom hem till honom igår var hans kompis som jag gillar här, men han begav sig hemåt ganska snart. Separationsångest igen. Kompisen är på något sätt en person som inger mig trygghet. Vi hade sådana mysiga seriemaraton i höstas och han kändes bara så lugn och resonlig och snäll och vettig. Lite som ett syskon. Det kändes skönt att ha honom närvarande. Ibland blir jag knäpp på att vara ensam med min man så mycket, det är som att vara instängd? Det behövs intryck utifrån för att röra om i smeten. Separationsångesten för att kompisen åkte hem var inte alltför svår, men jag kunde liksom inte hindra mig själv från att tjata tjata tjata om att han skulle stanna längre. Så himla klängig.

Kvällen var ganska mysig. Jag blir lite klaustrofobisk av att sitta i mannens etta och glo, men med vetskapen att jag snart åker till min syster så känns det okej. Han gav mig flera komplimanger, sa att jag var vacker och underbar och sådant. Jag låg i bara trosor och torkade efter duschen och han uttryckte stor uppskattning. Och jag kunde slappna av och vila i det, att duga. Skönt.

Nu väntar jag på att VC ska rInga. Innan jag fått en läkartid där så kan jag inte åka till syster. Mamma kom på att jag skulle kunna ta med min journal själv till C när nu A vägrar skriva en remiss. Sedan skrev hon i ett sms att man kan läsa sin journal två år tillbaka i tiden på mina vårdkontakter. Så det har jag gjort, och kanske kan jag ta med mig anteckningar därur till VC, och så kan de med lite tur skriva ut medicin sålänge. Annars blir det i alla fall psykakuten. Känns helt orimligt, men nu är jag inte så farligt ångestig längre. Det är som att jag inte orkar oroa mig mer, känner mig som matt och bedövad.

Kanske för att jag grät lite när jag läste mina journalanteckningar. Blev ledsen av att läsa läkarens redogörelse för ångesten jag beskrivit. Påminns om jobbiga känslor.

"Nedstämd. Mycket ångest och oro ständigt i bakgrunden. Tidigare panikångestattacker, inte så ofta längre. Socialfobiska markörer. Mycket oro kopplad till alla sociala sammanhang. Är rädd att uttrycka sig fel eller göra någonting fel överhuvudtaget. Känslan av att alla kollar på henne om hon gör någonting fel, tittar och dömer henne. Under en period även paranoida idéer. Patienten ångestäter, även om hon inte känner sig hungrig. Tvångsmässigt beteende och tankar."

"Vårdat yttre. Överviktig. Bristande ögonkontakt. Något hämmad motorik."

Suicidriskbedömning: "Bejakar dödstankar men förnekar självmordsplaner på ett trovärdigt sätt."

Diagnos: personlighetsstörning, ospecificerad.