Man måste ha ett starkt psyke för att klara av att ha kontakt med psykiatrin
När jag flyttade från A till B för ett år sedan så blev jag remitterad till D. Jag antog att det var riktigt eftersom jag inte visste att det fanns en mottagning C som var närmre B. Efter ett par månader fick jag en kallelse, men eftersom jag blev sjuk så avbokade jag tiden. Jag fick snart en ny tid, som jag tyvärr glömde bort helt. Då fick jag ett brev från D. Ungefär Eftersom du inte har dykt upp eller hört av dig så avslutar vi dig här nu. Jag ringde då till D och förklarade att jag glömt bort men gärna ville ha en ny tid. Nej blev svaret, du ska tillhöra C eftersom det är närmre B där du bor. Du blir kallad dit istället.
Det går flera månader. Mina mediciner tar slut. Jag ringer till A och ber dem att skriva ut. Nej, blir svaret. Du är avslutad här. Ring till C.
Jag ringer till C. Nej vi kan inte skriva ut någon medicin eftersom du inte varit här, och vi har inte fått någon remiss. Ring till D och dubbelkolla att de verkligen har skickat en remiss.
Jag ringer till D. Nej vi kan inte skriva ut till dig och vi har heller inte skickat någon remiss till C, det kan vi inte göra eftersom du aldrig varit här. Hör av dig till A.
Jag ringer till A. De medger att eftersom jag inte fått någon ny kontakt så är jag fortfarande deras ansvar. De ska skicka en remiss till C och skriver ut en av mina mediciner så länge, den som är slut. Den som jag har lite kvar på vill de däremot inte skriva ut.
Okej.
Igår ringde jag till A igen eftersom den andra medicinen tar helt slut imorgon. Nej vi skriver inte ut till dig något mer eftersom du inte varit här på ett år, hör av dig till C.
Jag ringer till C. Nej vi har inte fått någon remiss och kan inte skriva ut medicin till dig.
När jag ringer till A igen är deras telefontid slut.
Så jag ringde upp idag igen. Vi har skickat en remiss till D, jag vet inget om att vi skulle skicka en remiss till C. Vänd dig till din vårdcentral för att få nytt recept så länge. Men min medicin tar slut imorgon och jag kommer att få hemska utsättningssymptom. Jag har semester och är inte hemma, jag har ingen möjlighet att ta mig dit idag även om de skulle ha tid för mig.
Och efter att ha argumenterat en god stund väntar jag nu på att sjuksköterskan ska dubbelkolla med läkare att de inte kan skriva ut åt mig. Hon bad mig ringa min vårdcentral så länge för att fråga om råd. Men de kommer väl inte att skriva ut till mig utan att jag kommer dit? Nej troligen inte, men du kan ju prova.
Jag ringer till vårdcentralen. Nej även om du kommer hit så kan vi inte skriva ut någon medicin åt dig, eftersom du tillhör psykiatrin så är det de som ska göra det och vi har inte tillgång till dina journaler. Men ring till C och fråga vad du ska göra.
ARRRRGGGGGGGGHHHHHHHHH.
Men när sjuksköterskan på A hör av sig igen så kan jag ju i alla fall svara att de på vårdcentralen inte hjälper mig. Så de MÅSTE rimligen A göra det?
Jag ska om ett par timmar åka iväg för att tillbringa helgen med ett par gamla kompisar. Väldigt välbehövligt och planerat sedan två månader tillbaka. Men om jag inte får någon medicin så kommer jag att må fruktansvärt innan helgen är slut.
Hela denna röra känns så absurd. A vill inte skriva ut eftersom jag inte varit där på ett år. Va? När jag ville byta läkare fick jag inte träffa någon på ett och ett halvt år, men då var det tydligen inga problem att skriva ut piller. Och när jag pratade med A i maj så var de tydliga med att jag är deras ansvar tills jag fått komma till C. Men nu har de tydligen ändrat sig, hux flux.
Igår var jag på stan och ringde samtalen. Växlade mellan ångest, panik, ilska, väldig ledsenhet. Smet in på kyrkogården och storgrät, eftersom jag tänkte att det är socialt accepterat att gråta där... På kvällen hade jag svårt att sova på grund av oron och naturligtvis är jag fortfarande väldigt stressad över detta. När kroppen märker att den inte fått sin dos Lyrica så blir jag som manisk och superledsen på samma gång, får hysteriska skrattanfall samtidigt som insidan gråter. Det gör ont, jag orkar verkligen inte med det.
Om jag inte får något utskrivet nu så kommer jag förmodligen att åka hem tidigt på söndag och sedan bege mig till psykakuten. Kanske ställa mig och skrika lite, om det är vad som krävs? Vid det laget kommer jag i sådana fall de facto att må väldigt dåligt psykiskt. På grund av kollegorna på öppenvårdsmottagningen...
