mykenes.blogg.se

Efter uppbrottet kunde jag emellanåt tänka att det var lika bra med tanke på hur jobbigt det varit under våren, och att vi kunde bli tillsammans senare igen. Dessutom befann jag mig hos min storasyster och hennes familj vilket innebär trygghet.

I onsdags kom jag hem och det var svårt. Men jag distraherade mig genom att möblera om, packa, städa, tvätta frenetiskt... Ständigt med Sex and the city i bakgrunden. Det var som om jag kände på mig att han skulle göra slut, för samma dag började jag se på det. Imorse tog serien slut och nu är det bara filmerna kvar. Sedan måste jag ha någonting nytt. Någonting lagom lättsamt, distraherande men inte för komplicerat.

Igår hämtade han sina grejer. På kvällen kände jag som vanligt en växande ångest, men värre än vanligt eftersom han varit där. Insikten om att det förmodligen inte blir vi igen, att jag inte kan räkna med det.

Och hans ord. Jag älskar dig inte på samma sätt längre. Jag känner inte som jag gjorde förut. Och jag var dum nog att ringa till honom och det gjorde mig förstås bara ännu mer förtvivlad. Till slut lade vi på och jag ringde storasyster. Grät och grät och beklagade mig.

Vår konversation löd ungefär
Jag orkar inte leva, jag ORKAR INTE
Jo det gör du.
Nej det gör jag inte, jag orkar inte att det gör såhär ont.
Men det måste du.
Men det går inte.
Jo det går.
Jag orkar inte.
Jo du orkar.

Och så vidare. Efter en timmes hulkande började jag slutligen lugna ner mig. Och jag är så tacksam för att hon finns.

Sådan panik, sådan smärta. Jag gick sönder. Det kändes som att jag skulle dö. Ändå lever jag idag.

Imorse ringde mamma och jag grät igen men inte så okontrollerat. Faktum är att jag har klarat av att jobba idag utan några större katastrofer, vilket känns som ett under eftersom min hjärna är som ur funktion. Men jobbet är distraktion, och det behöver jag. Jag bävar inför att gå hem idag, hem till den tomma lägenheten, hem till ångesten, hem till alla tankar som surrar. Jag ska ta sömntabletter med en gång och se Sex and the city tills jag somnar.

Härda ut.

Snart är det en ny arbetsdag med nya distraktioner. Så ironiskt att jobbet är dagens höjdpunkt.