mykenes.blogg.se

Det gör ont i magen. Jag känner mig så orolig inför kommande arbetsmoment. Och mitt i alltihop ringer han för att kolla att jag mår "okej". Och det gör ont att höra hans röst, och jag längtar efter att krypa upp i hans famn och det känns orimligt att jag inte kommer att få göra det mer. Tiden innan honom känns så avlägsen. Jag var så ung. Festade och umgicks med kompisar på ett helt annat sätt. Med regelbundenhet. Sedan dess har alla vuxit upp och blivit seriösa med jobb och relationer. Alla utom han. Nej han ville inte anpassa sig alltför mycket efter mig, ville inte behöva göra uppoffringar.

Min "bästa vän" har inte hört av sig. Hon har inte svarat på det sms jag skickade för en vecka sedan. Min syster sa att det bästa sättet att hantera det är att inte tänka för mycket på det. Det är svårt. Jag kan liksom inte ta till mig det. Jag kan inte acceptera och förstå att hon sviker mig så. Jag får inte ihop det. Det var svårt att inse att det tagit slut med honom också. Men när han sa att han inte älskade mig på samma sätt längre så blev det enklare. Att han vill avsluta på grund av att det har varit jobbigt går inte, då tänker jag bara att saker kan lösa sig. Men att han inte älskar mig på samma sätt, det är slutgiltigt. Jag vill inte leva med någon som inte verkligen älskar mig. Det går ju inte.

Dessutom var det ett problem att han verkade så obenägen att anpassa sig efter mig och mitt jobb. Han ville hellre jobba på annan ort och på isär, än att flytta hit och kanske få ett mindre attraktivt jobb. Och jag vet inte. Kanske var det att det inte kändes rätt att flytta hit när det inte var riktigt bra mellan oss. Visserligen var distansen åtminstone delvis orsak till problemet, men om det ändå inte hade löst sig. Han kanske inte älskade mig tillräckligt för att vara beredd att satsa.

Och jag sa till min syster att så hemskt dåligt har det ju inte ens varit mellan oss så varför måste det ta slut? Men hon svarade att jag kanske borde vara glad att det tog slut innan det blev för jobbigt. Att han besparade oss onödigt lidande. Och eftersom han inte älskar mig tillräckligt. Jag närmar mig acceptansen. Men han rör upp det när han ringer. Då vill jag att allt fel ska suddas ut, att vi ska återförenas.