mykenes.blogg.se

Han kommer hit snart. Jag vet inte hur jag känner inför det. Stress. Oro. Jag vill inte behöva ligga med honom men vet att jag måste. Det var ju två veckor sedan vi sågs och sex ger ett visst och välbehövligt mått av närhet och om vi inte skulle ligga så skulle det kännas som att vi hade världens sämsta relation.

Problemet är att jag är så sjukt obekväm i min kropp som den är nu. Jag är några få kilo från min högsta vikt. På sistone har vi haft en del sex bakifrån och det är bra för då känner jag mig mindre utsatt. Jag har förstått det som att många känner tvärtom, men jag har mest problem med att visa min nakna mage och det slipper jag ju då, och han blir så himla upphetsad av att se mina könsdelar från den vinkeln vilket lugnar mig och får mig att känna mig mindre otillräcklig, samt att jag har vansinnigt svårt för ögonkontakt.

Jag fasar inför att ha typ missionärssex och att han äcklas av min mage och att jag ser det i hans blick, eller bara att han ser mitt fula ansikte. Att tvingas möta hans blick fastän jag helst av allt bara vill gömma mig. Jag skäms för min kropp, oroar mig för att det inte ska vara skönt för honom, och skäms när jag tycker att det är det. Vad ger mig rätten att njuta, med den här äckliga kroppen? Det är en sådan konflikt i mig. Jag vill vara okej med min kropp och inte skämmas. Det är väl var och ens förbaskade rättighet att njuta av sex? Jag borde inte begränsas bara för att jag inte har en idealkropp.