mykenes.blogg.se

Intervjun kändes inget vidare, men det gör mig inte så mycket. Det var kul att åka ner och hälsa på Enveten, till en början lite stelt kanske men det gick snart över och hon frågade om jag ville sova över och jag ångrade att jag redan beställt tågresan hem för det kändes bara härligt att umgås med henne.

Och hon kommenterade så fort hon fick syn på mig att jag gått ner i vikt. Det låg ingen direkt värdering i det, utan var mer ett konstaterande och så frågade hon om jag börjat träna igen. Det kändes väldigt bra. Jag uppskattar när jag får bekräftat att min viktminskning syns, men det är en svår balansgång det där. Det blir bara destruktivt när omgivningen överdriver. Nu har jag inte minskat så drastiskt men när jag har gjort det tidigare och fått höra hur otroligt fantastiskt det är att jag blivit så smal och snygg så har det känts fel. Det har bekräftat att de anser att det har varit fruktansvärt att jag varit överviktig, att jag omöjligt kan duga som jag är om jag väger mer, och helt enkelt lagt alldeles för stor vikt vid kilona.

Kvällen med Juvenil gick över förväntan. Till en början var det lite tyst och stelt och jag var spänd som en stålfjäder. Men efter ett tag kunde jag slappna av mer. Vi hade en hel del att prata om och jag kom på mig själv med att skratta flera gånger tillsammans med henne. När hon gick sa hon att vi måste göra om det snart igen och jag instämde ivrigt. Hela grejen fick mig att må bättre än jag gjort på länge.