Nu börjar ett nytt kapitel

Mitt liv håller på att förändras. Den där stora förändringen jag gått och väntat på är plötsligt här. På måndag börjar jag mitt nya jobb, ett kvalificerat jobb som kräver den utbildning jag har. Jag har sagt hejdå till alla på gamla jobbet där jag gått på timmar under det senaste året. Det känns vemodigt. Jag har längtat innerligt efter att få komma vidare, få ett jobb jag vill ha och känna att jag utvecklas igen istället för att stå och stampa på samma ställe. Stundtals känner jag mig euforisk över detta nya, men det dyker också upp stunder då jag enbart känner oro och rädsla.
Stort grattis till jobbet!!! Och hoppas det löser sig så snart som möjligt med boende.
Jag och pojkvännen bor i olika städer nu i sommar och fastän vi träffas på helgerna så känns det mycket, mycket jobbigare att vara ifrån varandra än vad jag trodde att det skulle göra. Har också mycket att göra med att jag varken pluggar eller jobbar de här månaderna, går liksom mest runt och tänker på hur ensam jag känner mig.
Förhoppningsvis är det så mycket som är spännande med nya jobbet att det gör det lite lite enklare att ni inte bor tillsammans en tid.
Massa kramar
Grattis! Vad kul :) Oroa dig inte, det är läskigt med det första 'riktiga' jobbet men de allra flesta arbetsgivare är medvetna om att det tar tid att komma in i ett nytt jobb.
NÄ MEN VAD ÄR DET JAG LÄSER?! GRATTIS!!! :-D
Trots att man inte tror på det när andra säger att det bara är en tidsfråga innan man får jobb så är det ju faktiskt det :)
Förändringar är läskiga, men de kan föra mycket bra med sig.
Äntligen får du testa på att jobba med det du är utbildad till. Det känns alltid som att man inte har kunskap/erfarenhet för att klara av det men som med alla andra arbeten så får man ju bli intränad i rutinerna, så du lär dig där du behöver inte kunna ditt jobb innan.
Hoppas att det löser sig med boende för dig och med din relation till din pojkvän. Väldigt glad för din skull! :)
kramar
Tack för din kommentar, känns bra att höra att någon tror att jag är stark. Brukar aldrig tänka så om mig själv, men när du skrev det kan jag faktiskt känna att det finns en styrka som brutit igenom mer på sistone. Jag mår bättre överlag och det speglas i hur jag hanterar maten också. Det är inte som att problemen är borta men för tillfället är det en lättare period :)
Kram!