Påfrestande arbetsintervju
24 Februari 2015 - 12:24
Jag känner mig... urlakad. Inatt sov jag bara två timmar, och nu har jag precis varit på den arbetsintervju som blev uppskjuten på grund av att jag låg hemma och kräktes(ofrivilligt). Det känns himla skönt att ha det gjort, nu vill jag sova ett par dygn för att återhämta mig. Det var påfrestande att återigen granskas och försöka att uppträda normalt. Ångesten avskärmade mig från omvärlden och det blev svårt att tänka, fokusera, att förstå innebörden av det som sas och att själv formulera meningar. En människa frågar mig om jag under utbildningen fått lära mig X och jag svarar att vi tyvärr inte berört det mycket alls. Får motfrågan om det verkligen stämmer och inser att jo, det har jag ju visst fått lära mig, hur kunde jag "glömma" att en hel kurs handlat om just det, att det ingått praktiska övningar och att det är någonting jag inte alls är dålig på!? Sådär blev det ett par gånger, likaså att jag inte hittade de mest basala begreppen, att jag svamlade fram någon märklig gröt av egenkomponerade ord. Jag kom även på mig själv med att viska och mumla.
Ju mer jag tänker på det ju mer uppgiven blir jag. Tjänsten ifråga är ganska precis en sådan som jag skulle vilja ha. En mindre ort inte alltför långt bort, en mindre arbetsplats, arbetsuppgifter som jag tror skulle passa mig. Jag hoppas, samtidigt som det känns otroligt att de skulle välja mig. Jag vet inte hur många gånger jag fick frågan om erfarenhet, fastän jag i min ansökan klargjort att jag inte har någon annan än kortare praktikperioder. Jag vill frustrerat påpeka det omöjliga i att skaffa erfarenhet när arbetsgivare på grund av avsaknaden av densamma inte vill anställa en. Svarar artigt och ler. Ler mig genom hela samtalet, känner det inombords som om jag håller på att sprängas och överväger en kort stund att avbryta och bara springa därifrån eftersom ångesten verkar ta över fullständigt. Nu är det i alla fall över.
Kommentarer
Postat av: TicTacToe
Arbetsintervjuer är tuffa så bra jobbat att du har gjort den!
Jag har aldrig varit på en arbetsintervju där jag verkligen vill ha jobbet så kan tänka mig att man blir mycket mer nervös för att man så gärna vill ha det. Man vill göra ett bra intryck men nervositeten kan ta över.
Döm dig själv inte så hårt. Ofta förvärrar man sin prestation då man är självkritisk. Och om den nu inte gick så bra så kan många ha förståelse för att det är en jobbig situation och att de ser potentialen för tjänsten ändå.
Håller tummarna, det är bara en tidsfråga innan du får ett jobb!
kram
Svar:
Mykene
